Jag blev väldigt berörd av utställningen av Petra Boren. Kanske det beror på att jag inte är så van vid konst och framför allt inte att analysera konstbilder. Det är spännande att bilder kan säga så mycket och att man kan tolka dem som man vill utifrån sina egna erfarenheter. Inget är rätt och fel, visst är det skönt, bara upp till betraktaren att tolka. Under hösten försökte jag att prata mycket om med barnen, om att de skall göra sin tolkning av bilden när de tecknar av en annan bild. Att det inte finns något rätt eller fel där heller. Det får vara slut på alla mallar inom bildkulturen. Hur kul är det på en skala när det hänger 20 likadana igelkottar i skolan för att man jobbat med bokstaven I. Nej jag tycker att det är viktigt att lyfta mångfalden i barns skapande. På så vis stärker vi även barnens självkänsla, tro på sig själv, att våga måla. Genom att aktivit jobba med detta slutade även barnen att klanka ned på varandras bilder, som "Det där ser inte ut som en hund".
Så för min del får det bli fler konstutställningar och analyser av konst, både med barn och för mig själv. Det var så bra frågor vi fick av Marie att tänka på. Vad ser du? Vad känner du? Vad tror du att konstnären vill förmedla? . Bra frågor att använda med barnen når man tittar på bilder i största allmänhet. Just nu pratar vi om att det är så viktigt för barnen att kunna sätta ord på sina känslor. Ett led i att förstå sig själv. Just nu jobbar jag med barn 1-4 år så det gäller att ta ned det på en låg nivå och det är inte alltid så lätt. Vi har just börjat prata om hur man ser ut när man är glad, ledsen och arg. Spännande att se vart det leder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar